ja, vad ska man säga ?
jag är trött på allt detta nu.
man känner det. detdär dunket.
-avundsjuka.
jag fattar inte. jag borde inte bry mig. inte för det minsta, men när jag ser det. dunkar hela jag av oro. oro över av att allt det jag gjorde var fel.
visst, det tycker jag kanske själv. "nu skulle man gjort ALLTING mycket mycket bättre". jamen det är så man tänker. men hur mycket bättre gör man det egentligen? visst. när man väl står där, i samma situation så blir ingenting mycket mycket bättre. man vågar inte om man inte vart sådär tuff innan. okej, jag var tuffare innan. men var det för jag inte hade lika mycket att förlora? nu tycker man väl att det är mesigt att hålla på. att säga vad man tycker. och att bara hålla käft. men nej. det är inte tufft. man ska stå för vad man tycker. men jag vågar inte det längre. jag är feg och rädd för allt. fyfan vad jag är mesig.
hur är det egentligen man mår ?
en fråga man borde ställa sig själv varje dag.
hur mår jag?
nu vet jag inte hur jag mår. för jag borde strunta i detta. men det gör jag inte. för jag är för feg och rädd. för feg och rädd för att släppa taget..., helt och hållet.
just go on. but how easy is it ?