SOME WORDS

MITT ÅR - MAJ

Oj.. Hur hann jag allt på en månad? Hade tjejkväll med mina fina vänner (åt god mat, badade badtunna, spelade spel, massa sånt!). Det var Arenakampen, men vi åkte ut direkt, haha så orättvist... Rasmus konfirmerade sig, stor pojke! Jag fotade massa nya fina blommor. Fotade Linnéas bal, vilket var väldigt kul (däremot inte lika kul när min kamera började strula och jag fick lämna in den på lagning. Några misslyckade bilder blev det allt...). Var även på Almåsbalen och fotade min vän Nathalie. Köpte nya träningsskor och började gå/springa mycket mer, vilket var en nystart! Köpte en ny bikini och längtade efter att få använda den. Mycket fina stunder i alla fall! Därefter kom sommaren!

MITT ÅR - APRIL

April. En mycket bra och händelserik månad! Kulturveckan levererade och det var riktigt grymt! Sjukt kul att skolan (föreningarna, haha) anordnar en vecka full med aktiviteter och fester! Ni ser mig och Sofia förberedda på att spela såpabandy och på andra bilden mig och Lovisa i en gummibåt i Viskan. Ja, så kan det gå! Jag köpte även en för dyr klänning som jag var tvungen att lämna tillbaka (önskar jag hade sparat den!!). Var på fest hos Nathalie på långfredagen och var även med ungefär samma människor på påskafton. Och som jag minns, så var det en hemsk dag för många av mina bekanta, usch... Våren kom, vi åt god mat hemma! Grillat med bearnaisesås, champinjoner och sparris slår inget!! Jag fotade även min fina vän Julia i vitsipporna. Där gjorde hon sig bra!! Jag och Dennis firade ett år, 6 april är mitt favoritdatum! ♥ Mycket fin månad!!

MITT ÅR - MARS

Mars är en sån månad då vintern smälter bort och det i stort sett bara är grått. Jag tyckte det var "jättefint" i Skåne vid den tiden (att de alltid ska vara före...) men det kanske inte var så egentligen... Men jag tog mycket gamla bilder med lite nya redigeringar (som mig med klänningen), och tog ganska mycket iPhonebilder istället. Jag och Dennis myste med god mat på Oliven och sedan bio. Typ firade ett år lite för tidigt. Jag var hos mormor varje onsdag (i ett helt år!) och vi gjorde ofta någon god dessert. Här är det lite för tidiga jordgubbar med kiwi och vaniljsås till, mums! Ja, jag antar att vi går åt ljusare tider i den här återblicken. Snart kommer mer!

MITT ÅR - FEBRUARI

Faktum är att det inte hände så mycket här heller. Det var februarilov, vilket inleddes med lokalfest. Det var kul att träffa gamla vänner och även umgås med nya. Dennis var såklart med! Jag kunde inte slita mig från honom, så när han skulle hem till sig (han hade redan haft sitt lov) så följde jag med. Kändes mysigt att åka tillsammans, och jag stannade hemma medan han var i skolan. Men det var väldigt mysigt att kunna spendera lite mer tid med varandra! Så på sista bilden ser ni lite svagt hur det såg ut i Skåne. Sol, ingen snö, underbart! Hemma var det däremot fullt av det. Jag kan tycka att det är mysigt att komma till ett annat landskap, och speciellt till Skåne där det finns så mycket att se!

MITT ÅR - JANUARI


Det hände inte så mycket i januari. Köpte en av mina favoritblusar på Jolinarean (har och används väldigt flitigt!). Jag fotade min snygga vän Julia på tågbron. Det var jäkligt tufft att komma upp dit i all snö, och det finns video på det, haha! Men det blev ett roligt och fräckt resultat! Jag och några i klassen var på Borås Tidning för att i en vecka göra en artikel som sedan skulle publiceras. Det gick nog åt mer choklad från kaffemaskinen än någonsin förr! (Ska dit imorgon igen, blir spännande!). Så en dag hade vi en mysig lunch på Viskan! Jag åkte till Dennis, såklart, och det var väldigt fint väder där! Köpte min efterlängtade Henri som har följt med på alla resor hit och dit, överallt, i ett år nu. Han är en trogen vän ♥

ÅRET SOM GÅTT

Jag har ju tyvärr inte gjort någon "årskrönika" i bilder (det kommer!) men här får ni min årliga tradition, hehe.

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Skrev en artikel i BT och kände mig lite som en journalist för en vecka, hade egen fotoutställning, åkte till Kreta


2. Höll du några av dina nyårslöften?

Jajamen! Nästan alla faktiskt!


3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?

Nej


4. Dog någon som stod dig nära?

Nej, tack gode gud! Men två som jag vet om, och påverkade mina vänner en del dog, tråkigt nog..

 

5. Vilka länder besökte du?
Härliga Grekland!


6. Är det något du saknar år 2011 som du vill ha år 2012?

Samma som förra året: en närboende pojkvän (ja Dennis då såklart, haha!)

 

7. Vilket datum från år 2011 kommer du alltid att minnas?

Firade ett år med Dennis, 6e april. Så det kommer ju alltid vara ett speciellt datum!


8. Vad var din största framgång 2011?
Jag hade en egen fotoutställning!


9. Största misstaget?

Att jag tappade mitt kära Sigma 18-200 i marken. Det lever inte längre...


10. Har du varit sjuk eller skadat dig?

Stukade foten ganska rejält i gymnastiken... Annars har jag varit frisk som en nötkärna!


11. Bästa köpet?

Mina Primeboots, mitt Tamron 28-75, och alla biljetter till Skåne!


12. Vad spenderade du mest pengar på?
Dennis (tågresor och presenter, haha), kläder (mest Primebootsen) och objektivet.


13. Gjorde någonting dig riktigt glad?

Vännerna i klassen, så glad att jag hittade er!


14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2011?

Musikk vs Chris Montana - Summer Lovin' 
Kings of Leon - Pyro & The end
Coldplay - Paradise 
Rihanna - Man down 
Edward Shape & the Magnetic Zeros - Home
DJ Antoine vs Timati - Welcome to St Tropez
Benny Benassi - Cinema 
The Wanted - Glad you came
Calvin Harris ft Kelis - Bounce
Pitbull ft Chris Brown - International love 
3 Doors Down - Every time you go
Flo Rida - Good feeling

Avicii - Levels

Mads Langer - Fact-Fiction

Sophie Zelmani - Going Home

Bruce Springsteen - Streets of Philadelphina

Shawn McDonald - Take my hand


15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Gladare! Det gick uppåt, och som jag skrev i ett tidigare inlägg: jag började tänka positivt!


16. Vad önskar du att du gjort mer?
Önskar jag hade fotat lite mer, och utvecklats mer.


17. Vad önskar du att du gjort mindre?

Bråkat, och varit mindre envis.


18. Hur tillbringade du julen?

Var med min fina familj och släkt. Åt julmat till Kalle Anka och efter "Kan du vissla Johanna" blev det julklappar och därefter julklappsspelet. Fin jul om du frågar mig!


19. Blev du kär i år?

Jag var redan kär. Galet kär.


20. Hur många one night stands?

Nej, håller mig till Dennis, hihi.


21. Favoritprogram?

OC, LOST, Gossip Girl, 90210, One Tree Hill, Pretty Little Liars!


22. Hatar du någon nu som du inte hatade i början av året?
Nej.

23. Bästa boken du läste i år?

Hm.. Läste inte så många faktiskt. Breaking Dawn och Elsas värld!


24. Största musikaliska upptäckten?

Måste varit Sophie Zelmani!


25. Något du önskade dig och fick?

Mer än så! Primeboots, batterigrepp, Tamron 28-75 och massa fina kläder!


26. Något du önskade dig men inte fick?

En vårjacka? Men det ska jag spara ihop till nu!


27. Årets bästa film?

Väldigt svårt när man kollar på mycket film... Glömmer nog någon... "Crazy, Stupid love", "Kronjuvelerna", "Water for elephants", "Limitless" och "The Raise of the planet of the apes"


28. Vad gjorde du på din födelsedag 2011?

Blev uppvaktad som vanligt, och sen överraskade Dennis mig med att komma. På kvällen åt vi md familjen, Dennus och Julia, så det var de bästa människorna samlade på en plats. Firade bästa födelsedagen i en varm famn. ♥


29. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?

Inte mycket faktiskt. Det har varit ett otroligt bra år.


30. Hur skulle du beskriva din stil år 2011?

Lite för dyr för min ekonomi...


31. Vad fick dig att må bra?

Alla nära och kära!


32. Vilken kändis var du mest sugen på?
Ryan Gosling!


33. Vem saknade du?

Dennis, allt för ofta!

 

34. De bästa nya människorna du träffade?
Mina fina vänner från klassen! De tog hand om mig när jag mådde som sämst! ♥

FÅR MAN SKYLLA SIG SJÄLV?

Alla dessa tankar jag har... Alla snurrar runt i det där lilla huvudet. Att allt ens kan få plats, det undrar jag? Det är allt från vardagssituationer till kärlek, såklart. Alltid den där jävla kärleken. Varför finns den? Jo, för att man ska vara så där glad och varm i hela kroppen. Men om man inte är det då? Om man sitter här och fryser, samtidigt som man skriver ett helt meningslöst inlägg när man egentligen har högar av plugg att beta av. Nej, jag känner inte att det är rättvist. Jag har själv valt att hamna i den situation jag befinner mig i just nu, och har gjort i nästan två år. Men kan man hjälpa vem man blir kär i? Det är också en fascinerande sak att ta upp. För mig är det så att ena hjärnhalvan vill exakt som jag, och kanske är det då den som styr. Men den andra däremot, den vill helt tvärt emot. Ibland när jag blir sur på någon, så är det precis som att ena hjärnan vill att jag ska fortsätta vara sur, bara för att det är kul. Men den andra vill sluta, för det ställer bara till det. Då är det helt plötsligt en helt annan sak, för då är det den sura hjärnan som regerar i mitt huvud. Kan man vara två personer på samma gång? Två som vill helt olika saker, men som ändå är jag?
Om man sammanfattar det ovan, går tillbaka till kärleken och ställer sig samma fråga igen. Men kan man hjälpa vem man blir kär i? Nej, jag tror inte det. Trots att mina hjärnor vill helt olika saker, så finns det nog någonstans ett samband mellan de två. Det är antagligen då man hittat den rätta. Trots att jag och Dennis bara träffats sedan december 2009, så känner jag att varken min kropp eller själ skulle klara ett liv utan honom. Vi har haft kontakt i ungefär 6,5 år nu, och det är nästan halva mitt liv. Halva livet, det är inte dåligt. Jag har alltid känt att vi haft någonting, även om det är lätt att säga i efterhand, men den där Skånestenen har alltid, så länge jag kan minnas, funnits där när jag haft tråkigt. Det var inte honom jag gick med problem till, men hade jag det så var det han som kunde liva upp vardagen. Så har det alltid varit. Haha, jag skriver redan alltid... Men jag var 11 år, och innan dess är det svårt att komma ihåg allt som hänt. Det är väl därifrån man börjar minnas saker, upplevelser.
Mamma, och pappa för den delen, säger alltid att det är mitt eget fel att vi är tillsammans. Men det finns väl två personer i ett förhållande? Och eftersom man inte kan hjälpa vem man blir kär i, så kan jag inte ta någon ställning till det hela. Att träffa någon, som betytt så mycket för en i så många år, och sedan få veta att man har roligt i verkligheten också är ganska fantastiskt. Det brukar ju alltid dölja sig något bakom den där dataskärmen. Visst, vi hade väldigt mycket bråk i början, men jag tror det var för vi inte ville acceptera varandras olikheter. Inga människor kan tycka exakt samma, men vi hade nästan ingenting gemensamt. Idag har vi varandra. Accepterar man varandra som de är, så kommer man längst. Själv tycker jag bara att det är spännande att varje gång lära känna en ny sida av den man älskar. Dessutom, så händer det ju bara varannan helg.
Ett problem jag ser med distansförhållanden är just distansen. Att bo 30 mil ifrån varandra och veta att man aldrig kan träffas mer än på helger eller på lov gör mig så oerhört ledsen, galen, förtvivlad och besviken. Visst, det finns folk som har det värre. Mycket värre. Men jag har det så fruktansvärt jobbigt ibland. Att åka ifrån den man älskar, och veta att man inte kan göra någonting åt det gör mig galen. Att göra som i filmer, bara rymma iväg och vara med varandra skulle vara något. Men jag kan inte, för skolan gör att man hindras. Allt jag önskar är att Dennis flyttar hit efter gymnasiet, så sista året inte blir så sjukt jobbigt, mer än i skolan. Jag hatar att må dåligt, och bara vetskapen om att han sitter där nere, längst ner i Sverige och jag inte kan se honom på två veckor gör mig så galet galen. Jag vill ha honom här. Älska honom, ha honom, känna honom. Men det går inte, tyvärr, och jag är tvungen att må dåligt.
Så ni som är ledsna över att få se era pojkvänner/flickvänner tre/fyra gånger i veckan. Var inte det, utan var glada och ta vara på tiden. Man vet aldrig vad som kan hända. Jag ser facebook-statusar om hur "mysigt vi ska ha det". Eller att några går på bio på en vardag. Eller att de bara är med varandra, och får ha den tiden tillsammans. Jag önskar jag hade det som er. Men däremot, så har jag hittat honom. Han jag just nu vill leva resten av mitt liv med. Jag får nog ta och se det så i stället.
Jag ska nu ta tag i mina läxor, och hoppas att alla andra mår bra istället. Jag hoppas att min Skånesten där nere på botten mår bra, och att han inte oroar sig för framtiden lika mycket som jag. Han är ju faktiskt inte sån som person, men det finns ändå hopp. För ett år sedan skrev han så här, när allt var som värst, och jag ärligt var nära på att ta slut på alltihopa: "Jag tänker inte på min framtid vidare ofta, men när jag gör det kan jag inte föreställa mig utan dig". Älskling, du kommer att vara i min framtid. Du är min framtid, och jag önskar den vore här.
Nu.

ATT TA RISKER


NIKON D90 + 50 mm f/1.8 + reflexskärm

Jag tänkte inleda detta inlägg med en bild från mitten av 2010. Bilden ni ser är jag ändå nöjd över. Ljuset, färgerna, JULIA. Det är en ganska enkel bild, men ändå så tycker jag man ser att jag inte bara tagit den, om ni förstår vad jag menar. Det är så mycket jobb bakom kameran, som man inte ser. Där stod jag i vattnet med vassa stenar under mig, med en kamera runt halsen som jag försökte hålla stadigt, med mitt liv. Jag vet hur rädd jag blev när fjärrutlösaren bara slank ur min hand och jag hörde det där "plopp":et. Jag reagerade dock fortare än något annat, och tog upp den igen. Men det ser man ju inte framför till exempel? Julia står där och ser så glad ut, fast vattnet var kallt och hon höll på att snubbla. Till sist stod även mitt stativ i vattnet, där det lutades en reflexskärm. Det hade ju inte gjort något när den hamnade i vattnet, även om den var hemmagjord och den nu är lite halvsliten efter att den faktiskt flög i vattnet flera gånger, haha.

Men vad jag vill komma fram till är att det är så jäkla fräckt allt. Allt man offrar för att få en bra bild. Detta är ju ändå ingenting, så jag har egentligen överdrivit en del. Men om vi tar den här bilden då som jag bara la upp för någon dag sen:


NIKON D90 + 50 mm f/1.8

Också på supersnygga Julia, men på en liten annan plats, vid ett lite annat tillfälle. Till att börja med: snön. Vi hade en fotografering förra året vid den här tiden, och då bara i klänning. Och båda gångerna har det, såklart varit en pina att stå där. Försöka se avslappnad ut och bara vara liksom. Men man fryser, jävligt mycket. Då var ju sommaren inget att gnälla över, inte alls! Sedan kommer vi till en annan sak; vi stod på järnvägen, uppe på en bro, mitt på rälsen, och mellan rälsen var det hål rakt ner, där säkert hela Julia skulle  fått plats. Enda jag tänkte på: livsfarligt. Jo, men det var det. Vad skulle hända om ett tåg kom? Skulle hon hoppa till andra sidan och försöka ta sig ner för "berget" då eller vad? Vi var rädda flera gånger, verkligen. När en lastbil kom på andra sidan vägen blev vi båda helt panikslagna. Som tur var kom det inget tåg. Vi hade tur.

Kan även lägga till att det INTE var lätt att komma upp till vår final destination. Lite så här såg det ut:

Men nu tänker jag då på alla fotografer, som faktiskt riskerar sina liv för att åka till andra sidan jordklotetför att ta helt otroliga bilder på krigsdrabbade områden med sårade och riktigt skadade människor till exempel. De tar otroliga risker. Såna risker vill jag också ta. En sån fotograf vill jag bli. Detta är bara uppvärmningen. Nu jäklar!

KOLLA, INNAN NI KÖPER ÄVEN OM DEN ÄR "ASBRA"

Ja, rubriken säger egentligen allt. Kolla, innan ni köper. Tja, inte bara hur den ser ut, eller vilken status man får med den, utan vad kameran faktiskt innehåller. Är det en system, kolla då efter:

- Prisklass
, vad kräver ni? Objektiv, vilket får man till? Oftast handlar det om ett 18-55 i vanliga nybörjarkameror. 
- Lätthanterlighet i menyer, rattar där man ändrar inställningar som bländare/slutare osv.
- Amatörkamera eller inte? Är det din första kamera, ja, då kanske du inte ska gå in på det som är svårare direkt. Köp hellre en nybörjarkamera att börja med.
- ISO-känsligheter
, för den som är känslig, hur mycket ska du fotografera? (Kanske inte det viktigaste, men en liten punkt...) 
- För nöjets skull eller inte? Om man bara vill ha den för skojs skull, vilken kamera skulle då passa?
- Kvalitén, ibland spelar megapixlar roll till exempel.. 11 eller 16? (För den som är finkänslig), storlek på bilder (antar att den ofta är densamma på olika kameror ändå)
- Fullformat eller inte? Om det är cropfaktor (hur mycket mindre kamerans sensor är jämfört med en fullformat där cropfaktorn är 0 = fullformat och tar bilder man ser med ögats vidvinkel) Nikon brukar ha 0,5 och Canon 0,6 har jag för mig... De andra kamerorna är jag inte så insatt i.
- Vilket objektiv som följer med. Ska man satsa på bara kamerahuset och köpa till ett annat? Vilken slags fotografering ska man satsa på?
- Om det är vissa detaljer man gärna vill ha. Vill du ha en display som visar alla inställningar (som jag har på min D90), vill man ha videoinspelning. Ska man då satsa på HD eller full-HD?
- Vilket märke skulle passa mig? Som de flesta redan vet är Nikon & Canon de som fortfarande är bästsäljarna på markaderna, och det är inte bara för att ens kompisar rekommenderar och säger: "den är asbra, skitsnygg också!", mjae... Utan det är faktiskt så att de är bäst (hehe, om man inte kör Hasselblad då förstås...) enligt de flesta. Jag såg en på Bilddagboken som veeeeerkligen rekommenderade sin Pentax K-X, och visst i sin klass är den säkert bra, men inget jag skulle rekomendera då det inte alls finns lika mycket utrustning till den som en Canon, inte alls finns samma support då inte lika många som har den som en Nikon... Ja sådana saker. Men många nybörjare, nu för tiden går på hur fin och "asbra" den är, och då är det att den kan ta snygga bilder i spegeln med blixt, men när man sammanfattar det hel, så kanske den inte är just asbra, utan bara att den är som alla andra... Varför inte vara lite unik?

Och till exempel (en sak jag tycker är väldigt viktig som är mer insatt förstås...), den har ISO till 12800 till exempel, men hur bra isokänslighet har den då? Ni, ja jag kallar er wannabe's, fjortisar, ni kanske inte bryr er om sådant, men det är faktiskt så att det är sånt som gör att den INTE blir asbra. Så snälla, kan ni inte titta er för istället för att få tips av era kompisar.. Ena stunden är det Canon för att tre säger att den är grym som fasen, er 1000d, sedan är det en Nikon D3000 som gäller, för en sån hade tydligen er kompis, och du har provat den en gång, du satte fokuseringen rätt, yeah, good for you, jamen då är den kanoners den också! Och ännu roligare: "Ta en Canon 500d, den är mycket bättre än en D3100 och har mycket bättre kvalitét". Och neeeeej, lilla du, D3100 jämförs med deras nya modell 550d däremot. Vart har du fått det ifrån? Kanske för att du är en Canon'are, men det betyder inte att Canons modell är bättre även om du står på den sidan. Canon och Nikon har nästan exakt samma kvalitéer, visst är det olika skillnader i olika moment (som vitbalans, färger och sådant. Men däremot har Nikons nyare modeller en inställning som heter D-lightning som ökar bildens färger och kvalitén, men det betyder inte att Canon inte har någon sådan inställning, det har jag dock ingen koll på), men i till slut tror jag det går jämnt ut i alla fall. Så förutom dina egna åsikter, vart får du att 500d är bättre än D3100?

Jag kan förstå er som faktiskt vill ha en kamera för nöjets skull, men om ni nu ska vara så hippa och invecklade så att ni ska ha en systemkamera och inte bara inser att: "nej, jag klarar inte av en system, och inte är jag heller intresserad av att lära mig", DÅ SKA NI LÄRA ER DEN OCKSÅ! Annars, jag lovar, tar den nästan precis lika bra bilder som en vanlig kompakt kamera om ni bara kör på Auto, bara att det inte ser lika tufft ut.

Jag tycker ju självklart att det är kul när någon "icke-fotointresserad" till slut vill lära sig sin kamera för att utöka sina kunskaper, men när någon som inte är ett dugg intresserad ska ha en för att vara en i mängden, då finns det ingen anledning för era föräldrar att kasta ut dyra pengar på något ni egentligen inte uppskattar. Tja... Kanske att den tar asbra bilder, men vem vet...

Ni kanske får de tankar, som är mest vanliga: "Men lilla Jennifer, du kunde ju inte heller din kamera först? Ingen kan innan de provat". Nej, det är helt sant. Men jag var villig att lära mig. Jag hade läst väldigt mycket, ett år före om just Nikon D90, jag var stensäker på att det var den jag ville ha, inte en D80, nej... Jag hade även kört manuella inställningar på min förra, kompakta kamera, så jag hade en del kunskaper ändå. Så snälla, ni... KOLLA INNAN NI KÖPER, och inte bara fråga sina kompisar om deras åsikter. Ni kanske tycker helt annorlunda. Eller nej förresten... Då är ni ju inte en del av mängden, det glömde jag...


(Förlåt för inlägget, MEN jag har i säkert tre år stört mig på just dessa saker. Jag köpte min första system förra året, för jag köpte min själv, inte var det lätt att spara ihop till den. Men ni som får vad ni pekar på utan att vara intresserade, ja sånt förstår jag mig inte på. "Varför fick inte jag en kamera när jag är såååintresserad, men de som inte vet något får en?" Jag var nästan ledsen över det... Men nu vet jag. De vill vara som alla andra, det vill inte jag.


Och för sista gången!!! DET ÄR INTE KAMERAN SOM GÖR JOBBET, DET ÄR FOTOGRAFEN, JA DEN SOM STÅR BAKOM KAMERAN. COMPRENDES?

KAMERATIPS

Hallå på er!
Jag tänkte ge er lite kameratips vad det gäller systemkameror. Har fått två frågor angående just det, så det var lika bra att skriva, så kan ni andra få klarhet i det också :)

Hej!
Jag undrar om du kan ge mig tips på en bra systemkamera som går att ta fina med både inomhus och utomhus och är lätt att använda och lära sig för en som jag som aldrig använt en systemkamera i hela mitt liv=), tack för en bra blogg med fina bilder.
Först och främst vill jag säga tacktacktack! Nu på marknaden finns det ett otroligt stort utbud av nybörjarkameror, några exempel är NIKON D3000, D3100, D5000, Canon EOS 1000D, 500D och även mycket inom Sony, men det är inte min punkt så att säga. Har mest inriktat mig på Canon och Nikon (såklart). Jag  själv rekomenderar ju Nikon för deras bekväma form på kameror som gör det lätt att greppa, vilket gör det stadigare också förstås. Deras sprillans nya D3100 har jag bara läst lite smått om, men jag skulle rekomendera den till en nybörjare. Den kan även filma i full-HD, och den är aningen mindre än instegsmodellen D3000. Den har även hög ISO, ända upp till 12800. Menyerna sägs vara bättre, och där finns även en guide på hur man kan använda den. Jag tror att en nybörjare skulle klara sig galant med den. Bättre vitbalans sägs den också ha. Börjar bli bättre och bättre va? Med ett 18-55 kostar den ca 6500 kr.

Men även konkurenten Canon har bra modeller. Till exempel 500D som med 15,1 mpxl ger klara bilder, även i utskrift och även denna kan filma i full-HD. ISO ligger på 3200, men kan även denna utökas till 12800, så ni märker ju att deras modeller är ganska lika. Jag själv rekomenderar ju Nikon för deras lätta menyer, men om man är van vid Canon är det ju en smaksak... Men eftersom du undrar just efter en kamera, så skulle jag säga att Nikon D3100 är ett bra köp. Har dock inte testat den, men som sagt, det är en bra amatörkamera! :)

Grymt fina bilder! Var har du köpt din kamera och hur mycket kostade den? :)
Tack så hemskt mycket! Jag köpte faktiskt min begagnat, på Blocket och just min kamera var ett otroligt bra köp! Ingick blixten SB 600, 50 f/1.8, och ett fantastiskt UV filter (som jag tappade bort första dagen...). Allt var i bästa skick och jag fick det för 9500 kr. Tycker det var ett otroligt bra köp då bara kamerahuset kostade 10000 för ett år sedan. Så om du ska köpa en ny kamera, men känner att det är dyrt, kolla på Blocket eller liknande för att få ett billigare pris men ändå bra kvalité. Självklart måste du kolla upp allt före och gärna kolla på produkten om den finns nära dig.

QUESTION

"Hej Jennifer! Jag tycker att blogg.se försämrar bildernas kvalité väldigt mycket. Jag förstår inte hur du lyckas att få dina bilder så fina och ofösämrade. Har du något förslag på hur man gör så att bilderna fortfarande har bra kvalité när man lägger upp dom , typ att du sparar dom i något speciellt format eller något annat , snälla hjälp mig !! :) Kram E"

Jag hade själv problem med detta innan, och samma sak gällde mina headers. De var hopplösa att få kvalité på och jag försökte flera gånger med olika inställningar. Men när jag fick detta tipset utav en annan fotoblogg, så gick allt mycket bättre och man märker stor skillnad!


Om jag inte var tydlig nog och för er som är ganska nybörjare med PS, så ändrar man då storlek på Image - Image Size...





FÖRE/EFTER:


Ja, jag vet att detta är gjort i alla hast, men jag gjorde texten större på den övre bilden för att ni skulle få se hur dålig kvalité den omvandlas till. I datorn, på förhandsgranska är den ju fortfarande bra, men det är när den kommer upp och omvandlas till mindre pixlar på bloggen den blir sämre. Kanske att den med finkänsliga ögon ser mer än en annan, men jag tycker ändå att det är skillnad.

Jag brukar inte göra såna här guider, så att säga, men eftersom min bloggsvar inte fungerar som den ska, då jag inte kan skriva långa svar (texten kapas av... Någon mer som märkt det, eller är det bara jag som skriver för långt, haha?) så fick jag göra det här.
Vill även påpeka att jag tycker man ser olika mycket skillnad på olika bilder. Denna kanske inte är så mycket eftersom det inte är så mycket som händer i den. Visst är det många olika nyanser, färger och så vidare, men ni märker ändå efter ett tag att det är skillnad!

Hoppas det var till någon hjälp, annars får ni höra av er! :)

TANKAR OCH AVUNDSJUKA


Okej... Nu har jag tid att blogga och en herrans massa tankar. Så nu kör jag på ett långt, ointressant, och tankefyllt inlägg.

Jag, Jennifer Maria Helena Kivinen är en jävel på att.. Ja, jag önskar att jag kunde skriva så. Att faktiskt ha någonting man är stolt över, och ha någonting man vill visa upp. Jag har inte det. Allvarligt talat, så är jag inte nöjd med varken det ena eller det andra. Kroppskomplex har väl vi alla, och det ska jag inte gnälla över, för det tror jag ni vet att jag har, och att jag är något fruktansvärt missnöjd över mina ben. Men nu var det ju inte denna synpunkten jag skulle ta upp...

Jag tror att avundsjuka/svartsjuka och självförtroende hänger ihop i vissa fall.. Vad jag vill komma fram till är mitt fotograferande och mina bilder. (Jag minns att jag gjort ett liknande inlägg förra hösten, men kände att förrådet med tankar snart svämmar över, så jag kan lika gärna slänga in ett till.) Jag är en perfektionist kan man säga. Eller nej, jag leker det. Ingenting blir perfekt när jag gör det, men det är vad jag strävar efter Kanske är det allas, eller så nöjer sig vissa med halvdant. Så när någonting ska göras, ja då ska det göras ordentligt! Det blir dock inte alltid som jag tänker, hoppas eller tror, och det vet jag i många fall. Bilderna är ju då mina exempel här... Jag kan ta en bild, som jag blir hyfsat nöjd över, eller ibland också väldigt nöjd. Då kan självförtroende-Jennifer komma fram, men inte ofta. Det finns sån sjukt stor konkurans här i världen, och minst sagt inom foto! Jag har insett att framtiden kan bli svår, men jag har en sån strävan,- ett så stor önskan - om att bli fotograf. Jag ska bannemej kämpa för det! Men hur? Hur fan, rent ut sagt, kan jag göra det när min avundsjuka till andra bilder är så stor? Jag blir avundsjuk när någon tar en bra bild, när någon fått en systemkamera (så fruktansvärt löjligt. Varför!?), när någon berömmer andras bilder och så vidare. Så kan det fortsätta bra länge, och jag vill verkligen inte ha det så. Jag vill kunna bli nöjd över mina bilder utan att påverkas utifrån, från andra. Men det är ett hopplöst fall... Självförtroendet som finns där när jag ser en bild som berör mig är väldigt låg.. Eller ska jag skriva osäkerheten?  Osäker på om jag kommer platsa i branschen. Osäker på om jag någonsin kommer komma in. Osäker på om jag kommer orka kämpa för något som aldrig leder någonstans.

Det är väl självklart att någon som vill bli polis i framtiden också har tvivel, men poliser, och många andra yrken är slitsamma, och de pensioneras vid 65 års ålder, om inte tidigare. I annat fall har väl de fått sitta på kontor och svara i telefon dagarna i ända i många år.. Men fotografer, ja de kan ju hålla på hur länge som helst, tills de knappt orkar stå på benen. Deras inspiration, tankar och fantasi finns kvar för att kunna skapa en bild med hjälp av sin kunskap. Det kan inte poliser.

Jag vet inte riktigt vart jag har kommit med de här orden. Ingenstans skulle jag kunna tro, men jag ville skriva av mig och få er, som också är intresserade av foto komma in på samma tankar. Eller nej, kanske inte... Då förstör jag ju allt istället. Förlåt, haha, men jag vill inte leva i denna osäkra värld. Kan man inte få veta sin framtid, så kan man göra någonting åt den redan nu? Kan ingen uppfinna en flygande De Lorean till mig!?

HAPPY EASTER




Hej på er alla!
Solen skiner och det är underbart väder. Vill bara önska er en glad påsk! Jag har spenderat min förmiddag med att leta påskägg. Och ja, jag är väl inte världens bästa letare (till skillnad från Dennis som hittade sitt först...), men det var inte så himla lätt. Inte ens när mamma och pappa gav mig flera ledtrådar. Men det är ju mig det handlar om, så det är väl inte så konstigt ;)

Ha en toppendag!

Allt

Matte. Trötthet. Snuvig. Hängig. Smärta. Längta. Jullov. Pengar. Känslor. Snö. Varm. Besviken. Förväntansfull. Glad.
Hur fan går det ihop?




JENNIFER KIVINEN
- 17årig fotogalen tjej som älskar att stå bakom kameran.
Jag älskar att fånga ögonblicket och få oförglömliga minnen på bild.Kameran hänger oftast runt halsen och jag älskar nya utmaningar!

Kontakt: [email protected]

Sidan ses bäst i Internet Explorer