NIKON D90 + 50 mm f/1.8
(Jag valde att inte förstöra första bilden med en vattenstämpel eftersom bilden är så kompakt)

Jag har nu gått igenom cirka 1200 bilder, fulla med minnen och underbara händelser. Dels från avslutningsfesten i fredags och även gårdagens namngivning för min OTROLIGT söta kusin Ailie. Jag fick även uppdraget att fota det klassiska motivet fötter & händer idag, men är inte det ganska självklart att man vill ha bilder på just de kroppsdelarna? Fötterna är ändå de som ska färda oss på livets alla vägar och händerna är till för att kunna hjälpa oss i vardagen med alla möjliga saker. Jag älskar verkligen små barnhänder. Jag älskar de små naglarna. Jag älskar att jämföra de små söta fingrarna med mina egna. Att allas händer varit så små.. Ja, det är helt osannolikt för mig!

Jag kan bara säga det att jag då INTE ska bli barnfotograf, ja porträttfotograf.. Det är alldeles för mycket att hålla reda på, och sådant tålamod har inte jag alltid... Visst är det fantastiskt när spontana handlingar ofta kan bli det bästa med bilden, men att försöka ha en bild i hjärnan om hur resultatet faktiskt ska bli är svårare. När man vill en sak, och det inte blir så. Först var jag inte alls nöjd med de ovanstående bilderna (ja, orginalen), men nu när jag tänker efter, så kunde jag ju ändå inte gjort det bättre för min egen del, och jag tänkte då istället på de positiva sakerna jag gjort. Om man tänker så, ja då blir det automatiskt mycket mer positiv inställning hos sig själv!

Så nu får ni vänta er mååååånga bilder på mina söta kusiner, ja Eira och Ailie, men även alla fina 9or ifrån fredagen. Man kan ju säga att jag har fått inspirationen tillbaka och att mitt fotohumör är på topp (även om jag för tillfället är rätt trött på att fotografera, hehe...)