MINA OTROLIGA JEANSPROBLEM
NIKON D90 + 50 mm f/1.8
En liten grej vi skulle göra i samhällskunskapen: ta en bild som betydde något och även fundera över fokus, ljus osv. Tyckte det var en himla kul grej! Men ja, vad tror ni det föreställer?
Jag är så himla sur nu. Faktiskt. Jag har klippt mig, jag har köpt en fin blus, ny ögonskugga, kajal och nya trosor. Och nya jeans jag var så nöjd med. Perfekta i längden, de var tighta och fina. MEN, som Tony Irving brukar säga... Knappen som satt på vänstra sidan, ja vid höften, och inte i mitten så att säga gick inte knäppa. Dragkedjan som också satt där var lika hopplös. Jag och Sabiha stod i omklädningsrummet säkert en kvart och provade. Mina tummar fick kramp och blablabla. Men det gick. När jag sedan kom hem gav mamma upp för tidigt. Pappa fick knäppt dem, och allt, men så kom det där: "ta av dig dem nu innan de spricker. Då kan du inte lämna tillbaka dem alls. Du kan inte ha dem, förstår du väl, Jennifer?". Nej det förstod jag inte. Så där blev hela min dag förstörd då de inte fanns i den större storleken (haha tro inte att jag hade den största storleken, men ja, you get it!). Så ja, det var min dag det... Annars hade jag ju kunnat komma fin till Dennis, med i stort sett hela jag ny. Men nix. Jag får gå i trasiga jeans, för annat har jag inte.
Är inte livet orättvist ibland?
En kvart ? Nu underdriver du nog :)
En bild på min kille? :P
Gillar verkligen bilden. Jag tycker den speglar att vara utanför och ensam, annorlunda och inte passa in riktigt. Riktigt snygg, bra jobbat!
Men åh vad ledsamt! Fast började faktiskt asgarva när jag läste "(haha tro inte att jag hade den största storleken, men ja, you get it!)" - hahaha så klockrent! ;)
Hoppas du får en riktigt fin nyår Jennifer!
Du tar riktigt fina bilder! :D
Lust att följas via bloglovin?
Fina bilder du tar! =)
Och jag tänker på utanförskap när jag ser denna bild. Att känna sig annorlunda.