Hej!

Jag vet att jag inte har skrivit på ett tag nu, och jag har egentligen inte tid nu heller, sitter nämligen i skolan med ett SO arbete om judarna just nu. Men jag har faktiskt en sak att berätta; Gymnastiken var inte alls rolig igår. När jag kom in i salen, 30 minuter senare än de andra sitter de där med tårar i ögonen och helt tysta. Jag förstår inte vad som har hänt tills de säger "Carolina". Då berättar Lukas att det var hon och hennes pappa som var med om en krock med en buss igår. (Stod på förstasidan i BT igår) Hennes pappa dog, men hon ligger nersövd efter en operation på hennes ben. gud, jag blev helt ställd. Varför just hon? Jag skulle aldrig kunna leva mig in i hur hon känner. Gud, att ha ens pappa död, då vet inte jag vad jag skulle göra om det hände mig. Tur att hon har sin mamma och att hon överlevde i alla fall. Gud, jag finns här Carolina! På grund av de kom Saras mamma med fika till oss och vi satt där allihopa och fikade och pratade. Vissa tränade en stund, oc hdet gjorde jag med. Jag skulle inte kunna sitta där i ungefär en timme och bara tänka på hur hemskt det var. Jag hade stor sorg inom mig, men jag ville inte tänka på det för att göra saken ännu värre, så jag tränade en stund i stället. Men självklart tänkte jag på det hela tiden.

Michaela sa att vi kunde samla in pengar till henne och köpa någonting eftersom Carolina ville samla in pengar till tränarna, och då tyckte vi att det var bättre att ge någonting fint till henne plus några små meddelanden som vi ska skriva på torsdag. Då är det även sista gången vi har gymnastik innan hösten. Det ska bli både skönt och tråkigt faktiskt. Jag älskar ju sporten och vill inte sluta, men det är också väldigt skönt att kunna komma hem och inte behöva oroa sig för att åka in till stan och va helt slut på kvällen när man kommer hem, så det finns både plus och minus.

Jaja, nu ska jag fortsätta på min uppsats. Lägger in bilder på lägret senare idag, promiss!
/J