Detta var nog vår mest aktiva dag på Kreta. Vi gick i stort sett hela tiden och mina ben var ganska borta efter det. Föst besökte vi en kyrka (finns inte med på bild) som var ungefär 250 trappsteg neråt. Bara det tyckte jag var jobbigt, haha. Det var egentligen ingenting att se, så vi åkte till ett kloster istället som låg otroligt högt upp. Jag trodde vi skulle dö på vägen dit, helt seriöst. Jag tänkte att jag var i någon slags dröm och att om vi skulle krocka eller köra ner i stupet så skulle jag drömma. Som tur var klarade vi oss, tack vare den utomordentliga chauffören!

Därefter nådde vi får slutdestination. Palmstranden. Jag som tyckte 500 trappsteg ner och upp var mycket... Tja, detta var säkert 2000 trappsteg bara på nervägen. Ni ser ju att man inte ser en enda människa på bild 4. När man kom lite längre ner såg man i alla fall små prickar, men inget mer. Jag visste egentligen inte hur jag skulle orka upp igen, så jag ville helst ligga där nere så länge jag kunde. Däremot var det stenstrand och mina fötter klarar inte sånt. Det gör ju så ont. Men fötterna blev väldigt lena och mjuka, så det var ju positivt, hehe. Det speciella med den här stranden var att det fanns en palmskog. Det var planterade palmer och där ni på 5e bilden ser ett litet vattendrag (eller vad tusan man ska kalla det. Geografi är inte min grej...) var det sötvatten och runt den fanns palmer. Allt var mer förståeligt när man gick igenom. Det ser ni också på bilderna! När vi skulle upp igen tog det nog en kvart/20 minuter. Pappa och Rasmus tävlade upp. Hur mycket energi hade de egentligen?? Men till slut var vi uppe, och mitt ansikte har aldrig varit rödare. Men jag ska vara glad att jag lever, haha!

När vi kom tillbaka till hotellet och hade duschat av all svett, så var det godaste buffén på hela vår vistelse där (även om pappas mat kanske inte ser så frestande ut, hehe). Men det var ett gott avslut på en händelserik, men jobbig dag!