Ja, verkligen... Det finns ställen när det är taskigt att skratta, till exempel skadeglädje, men detta är inget av det... När jag var liten höll jag på att skratta ihjäl mig när föräldrar skällde ut sina småbarn för något de hade gjort. jag skrattade massor när det började en ny kille i min barngympa som har ADHD (nej nu för tiden är jag bara irriterad på honom...). Och detta är inget jag är stolt över, för detta var bara pinsamt. Jag vet faktiskt inte varför jag gör det, för det bara kommer. Till slut kan jag inte sluta skratta, men ber väldigt mycket om ursäkt till den utsatte. Usch, det är inte kul alls! Sen är jag ju självklart en höjdare på att skratta när någon gör sig illa med, som många andra hehe. Vilken pinsam kvalité alltså...

I dagens samhälle är det väldigt pressat och man ska alltid vara så ambitiös och duktig. Många struntar i det, men jag är en som aldrig skulle kunna göra det. Trots att jag vet att det gick dåligt på ett prov och jag "bara fick VG", så blir jag aldrig nöjd. Men VG är ju bra egentligen! Men jag vill alltid ha mer. Jag tänker alltid "jag vet att jag kunde göra bättre. Jag kunde ändrat liiite där och liiite där". Men kan man verkligen det? Har man gjort sitt bästa så har man! Det är ju lätt att säga i efterhand när man fått mer kött på benen så att säga. Ibland vet jag ju att jag inte är värd högsta betyg. Historia B och Matte B är två urser jag skulle bli glad för om jag bara klarade. Men inget G i hela gymnasiet, så jag har jäkla press på mig nu... Får kämpa sista halvåret nu!!

En kvalité jag stör mig något otroligt på är tysta människor. VARFÖR PRATAR DE INTE??? När man sitter med en grupp människor och en person är tyst under hela konversationen, så vill jag bara gå fram till den, skaka om huvudet och skrika just: "VARFÖR PRATAR DU INTE????" Ja, så arg blir jag. I den här åldern ska ingenting längre vara pinsamt, och varför inte prata? Gör ett intryck! Man får inget intryck av en människa som sitter tyst mer än "fan vad han/hon är tråkig..." Hur kul är det då? Är man osäker i sig själv bör man ta tag i det. Hellre säga något än inget alls. Eller ja det är väl självklart, men ändå! Jag klarar det helt enkelt inte, för ska man komma någonstans i livet måste man faktiskt öppna munnen mer än när man äter och borstar tänderna.

Blev plötsligt jäkligt tomt här! Till och med så jag laddar upp en urursel bild (kvalitén liksom, haha...) Men jag tror jag har blivit som alla andra, en som älskar sin frontkamera på sin nya iPhone. Har nu bytt till en 4a efter jäkligt mycket krångel, men hellre det än att gå med sin 3G till december. Det är ganska lång tid!!

Jag har haft fullt upp med allt i stort sett, och sista veckan har varit ganska deppig, men jag ska försöka bli lite gladare. Ska ha myskväll med mamma och pappa. Kolla film, dippa lite grönsaker och äta popcorn. Mysigt!! Ni får ha en bra lördag!

April. En mycket bra och händelserik månad! Kulturveckan levererade och det var riktigt grymt! Sjukt kul att skolan (föreningarna, haha) anordnar en vecka full med aktiviteter och fester! Ni ser mig och Sofia förberedda på att spela såpabandy och på andra bilden mig och Lovisa i en gummibåt i Viskan. Ja, så kan det gå! Jag köpte även en för dyr klänning som jag var tvungen att lämna tillbaka (önskar jag hade sparat den!!). Var på fest hos Nathalie på långfredagen och var även med ungefär samma människor på påskafton. Och som jag minns, så var det en hemsk dag för många av mina bekanta, usch... Våren kom, vi åt god mat hemma! Grillat med bearnaisesås, champinjoner och sparris slår inget!! Jag fotade även min fina vän Julia i vitsipporna. Där gjorde hon sig bra!! Jag och Dennis firade ett år, 6 april är mitt favoritdatum! ♥ Mycket fin månad!!

Mars är en sån månad då vintern smälter bort och det i stort sett bara är grått. Jag tyckte det var "jättefint" i Skåne vid den tiden (att de alltid ska vara före...) men det kanske inte var så egentligen... Men jag tog mycket gamla bilder med lite nya redigeringar (som mig med klänningen), och tog ganska mycket iPhonebilder istället. Jag och Dennis myste med god mat på Oliven och sedan bio. Typ firade ett år lite för tidigt. Jag var hos mormor varje onsdag (i ett helt år!) och vi gjorde ofta någon god dessert. Här är det lite för tidiga jordgubbar med kiwi och vaniljsås till, mums! Ja, jag antar att vi går åt ljusare tider i den här återblicken. Snart kommer mer!

Jag älskar verkligen Instagram! Du kan lägga ut hur många bilder som helst utan att någon tycker det är jobbigt, utan snarare roligt, du kan följa andra som älskar att fota sin vardag genom en iPhonelins och du kan göra om dina bilder till något lite snyggare! Glöm inte att följa mig där: jenniferkivinen. Puss!

♥ Jag är väldigt nyfiken av mig

Otroligt nyfiken är jag! Vill jag ha reda på någonting, så tar jag reda på det (allt utom presenter hehe). Att någon skulle hålla något hemligt accepteras inte, och jag vet när någonting inte rör mig. Då tar jag verkligen reda på det! Jag tror, eller vet, att människor inte tror jag vet så mycket om dem, eller om någonting, men sanningen är den att jag vet väldigt mycket. Saker som rör mig, och saker som inte rör mig. Det kvittar. Är man nyfiken och hatar hemligheter, så är det så!

♥ Jag har alltid velat ha en häst

Ända sedan jag var liten har jag önskat mig en egen häst. Det är en sån dröm som aldrig kommer gå i uppfyllelse, men som jag gärna skulle vilja gjorde det. Jag red på ridskola när jag var mindre, men var tvungenatt sluta efter tre år på grund av allergi. Jag trodde mitt liv var under (ja, man överreagerar nog när man är 11...) och att jag aldrig skulle hitta någon sport som gjorde mig lika glad. Hästar är ändå djur och det hände alltid något spännande som man inte kunde kontrollera. Eller kanske till och med lite läskigt. Jag älskar hästar än i dag, och bara att få en ridlektion skulle vara guld värt. Hade jag inte varit allergisk hade jag med garanti suttit på hästryggen fortfarande. Det bästa minnet var nog ridlägret 2004. Så underbart roligt!! Hästar är, och kommer förbli mitt favoritdjur.

♥ Jag berättade berättelser för mig själv när jag var liten

Detta kan verka lite konstigt, men på söndagskvällarna var jag alltid så sur. Helgen var slut, och det betydde att skolan började dagen efter. Att jag skulle behöva göra mattetabeller under tidspress var det värsta jag visste. Så för att bli lite gladare och inte tänka på det där låg jag i sängen i mörkret och viskade berättelser för mig själv. Låtsades att jag var med i ett radioprogram och varje söndag skulle jag återberätta från där jag slutade veckan före. Det skulle bli som en serie. Men det roliga var att jag aldrig kom ihåg vart jag slutade för jag hann alltid somna innan berättelsen var slut, så jag var tvungen att komma på nytt varje gång. Oftast handlade det om hästar eller killar. Klassiskt. Jag vet inte riktigt när jag slutade med det, men jag minns att jag längtade till att få gå och lägga mig och bara ligga där i mörkret med min gosehund Fido och inte tänka på mattetabellerna.

Detta var nog vår mest aktiva dag på Kreta. Vi gick i stort sett hela tiden och mina ben var ganska borta efter det. Föst besökte vi en kyrka (finns inte med på bild) som var ungefär 250 trappsteg neråt. Bara det tyckte jag var jobbigt, haha. Det var egentligen ingenting att se, så vi åkte till ett kloster istället som låg otroligt högt upp. Jag trodde vi skulle dö på vägen dit, helt seriöst. Jag tänkte att jag var i någon slags dröm och att om vi skulle krocka eller köra ner i stupet så skulle jag drömma. Som tur var klarade vi oss, tack vare den utomordentliga chauffören!

Därefter nådde vi får slutdestination. Palmstranden. Jag som tyckte 500 trappsteg ner och upp var mycket... Tja, detta var säkert 2000 trappsteg bara på nervägen. Ni ser ju att man inte ser en enda människa på bild 4. När man kom lite längre ner såg man i alla fall små prickar, men inget mer. Jag visste egentligen inte hur jag skulle orka upp igen, så jag ville helst ligga där nere så länge jag kunde. Däremot var det stenstrand och mina fötter klarar inte sånt. Det gör ju så ont. Men fötterna blev väldigt lena och mjuka, så det var ju positivt, hehe. Det speciella med den här stranden var att det fanns en palmskog. Det var planterade palmer och där ni på 5e bilden ser ett litet vattendrag (eller vad tusan man ska kalla det. Geografi är inte min grej...) var det sötvatten och runt den fanns palmer. Allt var mer förståeligt när man gick igenom. Det ser ni också på bilderna! När vi skulle upp igen tog det nog en kvart/20 minuter. Pappa och Rasmus tävlade upp. Hur mycket energi hade de egentligen?? Men till slut var vi uppe, och mitt ansikte har aldrig varit rödare. Men jag ska vara glad att jag lever, haha!

När vi kom tillbaka till hotellet och hade duschat av all svett, så var det godaste buffén på hela vår vistelse där (även om pappas mat kanske inte ser så frestande ut, hehe). Men det var ett gott avslut på en händelserik, men jobbig dag!

Faktum är att det inte hände så mycket här heller. Det var februarilov, vilket inleddes med lokalfest. Det var kul att träffa gamla vänner och även umgås med nya. Dennis var såklart med! Jag kunde inte slita mig från honom, så när han skulle hem till sig (han hade redan haft sitt lov) så följde jag med. Kändes mysigt att åka tillsammans, och jag stannade hemma medan han var i skolan. Men det var väldigt mysigt att kunna spendera lite mer tid med varandra! Så på sista bilden ser ni lite svagt hur det såg ut i Skåne. Sol, ingen snö, underbart! Hemma var det däremot fullt av det. Jag kan tycka att det är mysigt att komma till ett annat landskap, och speciellt till Skåne där det finns så mycket att se!

Det hände inte så mycket i januari. Köpte en av mina favoritblusar på Jolinarean (har och används väldigt flitigt!). Jag fotade min snygga vän Julia på tågbron. Det var jäkligt tufft att komma upp dit i all snö, och det finns video på det, haha! Men det blev ett roligt och fräckt resultat! Jag och några i klassen var på Borås Tidning för att i en vecka göra en artikel som sedan skulle publiceras. Det gick nog åt mer choklad från kaffemaskinen än någonsin förr! (Ska dit imorgon igen, blir spännande!). Så en dag hade vi en mysig lunch på Viskan! Jag åkte till Dennis, såklart, och det var väldigt fint väder där! Köpte min efterlängtade Henri som har följt med på alla resor hit och dit, överallt, i ett år nu. Han är en trogen vän ♥

Detta var vad vi gjorde sista dagen på den härliga ön Kreta! Vi tog kort som vanligt, och det är ju bäst att göra det sista dagen, för det är ju då man är som brunast hehe. Men vi var liiite för sena, som vanligt så solen var på sina sista strålar när vi kom dit, tyvärr, men solen går ju ner så sjukt fort! Det var två underbara veckor i alla fall! ♥

Jag har bestämt mig för att 2012 är mitt fotoår! Jag ska utvecklas, jag ska lära mig nytt, jag ska spara till kameratillbehör. Jag vill verkligen visa världen (eller börjar nog med Sverige, hehe) att jag har något att bidra med! Trots att jag inte kan nå ut till något stort, och att jag har mycketmycket kvar att lära, så vill jag ändå göra mig lite förberedd för vad som komma skall. Mitt mål är ju faktiskt att studera i Göteborg på deras fotohögskola. Vore så jäkla grymt! Så därför bör jag ju börja samla bilder till min portfolio nu då. För nu jäklar gäller det!!

Min bror kan vara den jobbigaste och den mest irriterande människan på jorden, men han kan också vara en otrolig människa. Vi kan ofta tänka likadant, och jag antar att det ligger i generna. Ska jag vara ärlig, så känner jag honom inte så bra. Inte inuti skalet. Vad tänker han på? Vad vill han egentligen? Jag önskar vi hade lite mer kontakt när det gäller såna saker... Men han ska i alla fall veta att jag älskar honom, min fina bror!

Jag är ju faktiskt ingen "modebloggare" men jag älskar fortfarande kläder! Det tråkiga är bara att jag är (med finare ord, haha) en kvalitétsnörd. Mycket hellre kvalitét före kvantitet och ni förstår nog varför. När ens favoritplagg går sönder... Hur kul är det då? Men det betyder ju inte att dyrare kläder automatiskt har bättre kvalitét, man får helt enkelt bara vara noga med vad man köper! Nu kommer vi till den tråkiga delen, för kläderna i sig är inte tråkiga, nej tvärtom! Jennifers ekonomi + dyra kläder = no match. Så det kan vara svårt ibland, haha. Jag köpte till exempel inte ett enda plagg på hela sommaren... Det gick nog fyra månader innan jag hade råd med någonting. Snacka om att man hade kli i fingrarna, hehe. Men nu gick ekonomin uppåt och då tillät plånboken lite nytt. Men det är viktigt att spara med, det har jag lärt mig! Annars hade jag ju aldrig haft kameran, till exempel (ja, mamma och pappa, kom inte med massa gnäll nu om att jag inte vet hur man sparar... För jag har faktiskt lärt mig!).

Men kanske ska komma till huvudpunkten med inlägget nu: Köpte i alla fall den här fina blusen på Jolina-rean (ni boråsare vet ju vad jag snackar om, hehe). Kommer från Sack's och kostade egentligen 1800 kr. Men är det halva priset så är det! Tycker om den massvis! Förra året på rean hittade jag ett av mina favoritplagg, så vem vet, det kanske detta också blir!