Fast i det gamla

Mitt i all religion som jag nu håller på att lista ut (har suttit i fyra timmar med att bara skriva i instuderingsfrågor) så kom en helt annan tanke upp. Att jag saknar det gamla. Jag saknar min gamla klass, min gamla skola, mina gamla lärare (stor kärlek till dem!) och jag saknar mina vänner. Det är som en dröm, att kunna få tillbaka sina gamla rutiner. Jag är en person som försöker bjuda på mig själv men ofta känner mig obekväm i nya situationer. Kan inte gå in i något direkt liksom. Och det är nog det som är så jobbigt. Man vet inte hur man ska vara, vart man passar in och om man gör rätt eller fel. Det gör mig väldigt förvirrad. Innan kände jag alla, och bekvämligheten fanns där. Istället måste jag ta ut allt på mina "gamla" vänner och prata en herrans massor med dem.

 Att vara med Julia förra veckan, för första gången på säkert två månader var en stor befrielseför mig. Jag kunde vara mig själv och prata om allt. Egentligen är det nog bara hon och Dennis som jag verkligen är mig själv med. Och det roliga i allt är att jag träffar min pojkvän som bor 30 mil härifrån mer än vad jag träffar min bästa vän som bor 100 meter härifrån. Jag hinner inte. Jag har gått in i något nytt, hon stannar kvar i det gamla. Klart som fasen att det blir olika. Just nu är jag ledsen, trött på det nya, less på att jag inte kan vara mig själv och bara besviken. Självklart är nya vänner en otroligt rolig upplevelse, och jag tycker jättemycket om min nya klass, men det är inte jag än. Jag är inte en del av allt. Jag sitter fast, kvar i det gamla, och där kommer jag sitta ett bra tag.

Sabiha

Åh Jennifer... Även fast du nu inte kan vara dig själv med mig så finns jag. Och jag vet hur du har det.

2010-10-19 | 22:48:06
http://sabihaochsofia.blogg.se/
Anonym

Jag tänkte bara säga att exakt så som du beskriver det har jag också känt lite grand. framför allt igår då jag tog bussen och en gammal klasskompis satt där. Jag blev så ledsen!

Du har en helt underbar blogg förresten! You go girl!

2010-10-20 | 12:48:49
Frida

sv: Det var ju bara så lite så! Tusen tack för din kommentar själv. :) Haha ja, det var ju lite komiskt. Jag ville visa dom olika bilderna pga färgerna.

2010-10-20 | 16:23:03
http://fridalautin.blogg.se/
Jennifer

Anonym: Jo, känns så himla tråkigt... Och ja, man vill ha tillbaka det gamla!

Tack så hemskt mycket, gud vad kul att du tycker det! :)

Kram!

2010-10-21 | 12:45:27
http://jenniferkivinen.blogg.se/

Kommentera:

Namn:
Remember me?

E-postadress: (publiceras ej)

Hemsida:

Kommentar:




JENNIFER KIVINEN
- 17årig fotogalen tjej som älskar att stå bakom kameran.
Jag älskar att fånga ögonblicket och få oförglömliga minnen på bild.Kameran hänger oftast runt halsen och jag älskar nya utmaningar!

Kontakt: Jenniferkivinen@hotmail.com

Sidan ses bäst i Internet Explorer