NIKON D90 + 50 mm f/1.8
En liten grej vi skulle göra i samhällskunskapen: ta en bild som betydde något och även fundera över fokus, ljus osv. Tyckte det var en himla kul grej! Men ja, vad tror ni det föreställer?

Jag är så himla sur nu. Faktiskt. Jag har klippt mig, jag har köpt en fin blus, ny ögonskugga, kajal och nya trosor. Och nya jeans jag var så nöjd med. Perfekta i längden, de var tighta och fina. MEN, som Tony Irving brukar säga... Knappen som satt på vänstra sidan, ja vid höften, och inte i mitten så att säga gick inte knäppa. Dragkedjan som också satt där var lika hopplös. Jag och Sabiha stod i omklädningsrummet säkert en kvart och provade. Mina tummar fick kramp och blablabla. Men det gick. När jag sedan kom hem gav mamma upp för tidigt. Pappa fick knäppt dem, och allt, men så kom det där: "ta av dig dem nu innan de spricker. Då kan du inte lämna tillbaka dem alls. Du kan inte ha dem, förstår du väl, Jennifer?". Nej det förstod jag inte. Så där blev hela min dag förstörd då de inte fanns i den större storleken (haha tro inte att jag hade den största storleken, men ja, you get it!). Så ja, det var min dag det... Annars hade jag ju kunnat komma fin till Dennis, med i stort sett hela jag ny. Men nix. Jag får gå i trasiga jeans, för annat har jag inte.

Är inte livet orättvist ibland?

Bild tagen med iPhone, redigerad i Instagram (himla kul det där!)

Kan ju bara lägga upp en liten bild ifrån BÄCKÄNG VS. TEKNIS för att egentligen påpeka Instagram. Trodde det var sjukt tråkigt, men man kan kolla bilder från alla, och det är himla roligt, och lätt. Sedan blir ju bilderna lite roligare också. Men förresten... Vart är Teknis? Ja, rött = KÄRLEK i alla fall! ♥♥

Kan även tillägga att vi har himla fina meriter: Helge Skoog, Henning Mankell och någon föredetta stadsminister. Rätt fint ändå! Jag är fruktansvärt glad över bytet. Annars hade jag väl fortfarande suttit på Viskastrand och... ruttnat? (ta inte illa upp nu alla kära viskastrandare, men det är så jag känner.)

Eftersom det är slutet på december tänkte jag nu göra en årsresumé. Men eftersom året är långt och jag memorerar allt i form av foton, så kan det bli lite långt.. Tänkte då göra det tre månader i taget. Vad säger ni, det kan väl vara en bra idé?

JANUARI:

Jag var på bio med Felicia, Avatar och hade en myskväll!






Tog lite bilder, och även om resten av månaden var ganska livlös, så hade jag mycket inspiration och fantasi.


I slutet av januari köpte jag mig även ett väldigt efterlängtat objektiv. Detta var andra i samlingen, och jag kommer ihåg att jag var så fascinerad av dess stora linsdiameter. Var även väldigt glad över att kunna byta när inte mitt 50 mm räckte till.
En av de första bilderna jag tog med objektivet är denna:



FEBRUARI:

Var även här lite fantasifull och lekte med den inbyggda blixten som jag vanligtvis hatar, men det blev ändå ett lite annorlunda resultat.


Var på pimp's n' hoe's fest, grymt!


Var även här lite fantasifull och experimenterade lite. Dock hade jag nog liiite för stor stämpel, haha!!


13 februari var jag på bio med min fina vän Kim som även bjöd mig på finfin middag innan, plus hur mycket mjukglass man ville. Det var en himla bra dag! Och som på bilden ovan, så var det "Snabba Cash" som gällde.


Alla hjärtans dag kom och vi gjorde halloncheesecakepaj. Grymt gott!


Fotade även söta Becka som kom hem till mig för en liten fotografering. Provade många olika kläder, ljus och vinklar, och det blev toppen!



Hade myskväll hemma med en av världens mysigaste tjejer; Nathalie med massa godis och bra filmer!


Fotade för första gången i RAW och kände resultatet direkt. Detta är även en bild jag är himla nöjd med!


Åkte även till Skåne för första gången i mitt liv med tåg, själv, även det för första gången. Haha snacka om att jag var rädd. Sen ska jag även erkänna att jag var rädd för att få träffa Dennis igen. Två och en halv månad efteråt, och ja, gud, haha nästan värre än första gången! Men det blev en av de bästa helgerna, faktiskt, den jag tänker tillbaka på mest. Däremot är inte bilden någonting jag tänker tillbaka på direkt, men ja... Hahah den duger!


Julia kom över på även hon en myskväll. Mysmyssss!


MARS:

Även om jag inte gillar wok så himla mycket tycker jag ändå om färgerna. Riktig färgbomb i början av mars!!


Och med mitt nya superobjektiv kunde jag ju även visa mitt rum med hjälp av den finfina vidvinkeln!


Vi köpte tulpaner och jag längtade bara efter att våren skulle komma mer!


Så därför tog jag på mig fina sommarklänningen i hopp om lite mer vårkänslor samtidigt som jag skuttade runt i mammas och pappas säng.



Våffeldagen kom, och pappa fixade frasiga och fina våfflor till oss!


Volleybollnatta som kära Mogaskolan anordnade. Saknar den! Men nästa år, då jäklar ska jag vara med! Jag var där med fina Julia, och jag hade även fått i uppdrag av Borås Tidning att fota lite för att de själva inte kunde medverka. Vilken ära, tack vare min idrottslärare, tack Martin! Så det publicerades den söndagen, med mitt namn vid bilderna och allt. Stolt tjej!


Snyggsnygga tjejer taggade för volleyboll!!


Var glad, men också väldigt förvirrad och ja, deprimerad i säkert två veckors tid. Skrev så här:

Ännu en dag som igår. Jag vet vad allt beror på, men jag orkar inte förklara. Känns till och med lite för personligt för bloggen, för er. Men kanske någon gång. Om jag vågar. Kan knappt sova på kvällarna och vaknar med ett hemskt humör. Klart att när jag har ätit och så att allt bli bättre, men sen när jag går den där eviga vägen till bussen, i detta väder, så blir det sämre igen. När jag kommer fram till bushållsplatsen känns allt dock lättare, mina fina vänner. Bussresan förgyller jag med New Moon. Det lindrar en aning, men ibland går inte ens den. Det går ju inte blunda för verkligheten. Men så kommer jag till ett stycke jag tycker stämmer in mer än bra med vad jag känner:
"And yet, I found I could survive. I was alert, I felt the pain - the aching loss that radiated out from my chest, sending wracking waves of hurt through my limbs and head - but it was manageable.. I could live through it. It didn't feel like the pain had weakened over time, rather than I'd grown strong enough to bear it." Ja, just precis något sånt. Det går att leva sig igenom det, men svårt är det. Hårt. Men det ska fixa sig. I can live through it. Hoppas jag.


Mamma drog fram fina gamla symaskinen!


Framkallade lite fina bilder!

Ja, det var dessa månader. April-juni kommer ännu en drös med bilder, men det får ni vänta med!
See you soon!

Min duktiga lillebror kanske också siktar på att bli fotograf? Alla inställningar manuellt: bländaren, slutaren, fokusen. Ja, jag säger då det!




NIKON D90 + 50 mm f/1.8

Min julafton var som alla andra jag varit med om; TOPPEN. Jag är verkligen strikt till alla traditioner, och alla tidpunkter: Klockan tre ska jag och Rasmus äta framför tv:n för att titta på Kalle Anka, sedan efter "Kan du vissla, Johanna?" klockan fem så kommer alltid tomten (ja, undantag i år då... Vi har nu med en besvikelse insett att inte tomten finns på riktigt... Vad är det här?), sedan vid klockan 7 är det julklappsspelet som gäller. Ja, allt i punkt och pricka i år också.

Jag blev otroligt glad för mina fina julklappar: pengar i massor, presentkort, motljusskydd till mitt 50 mm, supermysig Gantkofta, LOST 6 (sista som kompletterade min samling!), Elsas Värld, den underbara sminkväskan, ögonskuggspensel, underkläder, strumpor, jättesöt berlock av bror min (fick även en till superfin berlock av världens finaste kille förra veckan ♥). Sedan fick jag även massor i julklappsspelet. Verkligen tack alla, släkt, familj och vänner!!

NIKON D90 + 50 mm f/1.8

NIKON D90 + 50 mm f/1.8
I de små gränderna i gamla stan på finfina Rhodos. Ganska redigerad, med lite vintagestuk och ja, beskuren och så. Hoppas att det är lite bättre än allt det mörka jag visat de senaste veckorna.  

NIKON D90 + 50 mm f/1.8

Jag vet att det är både mörka bilder och mörk tid på bloggen... Men jag mår finfint, lite döv och lite hes då jag och 1200 andra bäckängiter skrikit halsen av oss idag, då det var Bäckäng vs Teknis. OCH VI VANN! Haha jag började nästan gråta, men det var en oförglömlig dag. Åh så bra! Love H.A.L.I.B! ♥

Snart är det jullov, och jag taggar för fullt! Ja, jag tycker om allt just nu.
Ha det fint, så lovar jag att komma med lite roligare bilder och en lite mer inspirerande Jennifer!

NIKON D90 + 50 mm f/1.8

Ja, jag har då inget annat att göra än att skriva lite blogg. Dock har jag en del läxor, men jag orkar inte mer för dagen, det får vara nog! Ska då vänta på Anton till klockan fyra för vi ska träna sen, och vi slutade halv ett. Hur underbart? Njae, inte vidare.. Är rätt trött förstås, så det är skönt att bara ta det lite lugnt för en gångs skull. Har gjort historiaprov idag också, och ja, förhoppningsvis gick det bra. Dock valde jag att ta bort en bra punkt för att ta en annan istället. Ja, jag vet, det var dumt. Men man fick bara ha fyra olika ämnen så att säga, så tro inte att jag bara tog bort den, haha! Men ja, vi får väl se hur det går. Får säga till honom att jag kan det ändå, förklara mig lite ;)
Ni får ha en bra dag!

NIKON D90 + 50 mm f/1.8 (Otroligt dålig brännvidd när man ska fotografera Luciatåget på ganska många meters håll. Grymt! (men 18-200 fick inte plats i väskan, haha))

Ja, nu sitter vi då och pratar om berggrunder, vittringar, frostsprängning, sedimentära bergarter och blablabla... Vem bryr sig? Nej inte jag, som ni kanske förstår då jag skriver blogg istället, vilket gör mycket mer nytta! Vi fick då se på det fina Luciatåget imorses (som för övrigt förstörde vår sovmorgon) och ja, det blev ju inte så grymt när man inte satt nära... Och inte gick jag fram heller, smart som jag är. Men det kommer fler gånger, hoppas jag! Tänkte mest ta med mig kameran för att fota/filma träningen idag, så detta var ju bara en "bonus", haha...

Men nu får jag nog ta och koncentrera mig lite. Även om jag inte bryr mig kommer det påverka mig sen med mitt betyg, och DÅ bryr jag mig...
Ha en fin måndag!

NIKON D90 + 50 mm f/1.8

Ja, detta är några av bilderna jag tog idag när vi gjorde julgodis. Har dock inte smakat på något än, för ungefär allt skulle stelna. Knäck, Rocky road, kokostoppar av något slag och marshmallows i vitchoklad. Sedan gjorde vi också rostade mandlar. Har för mig att jag glömt något, men det hade ju inte förvånat mig! Imorgon blir det nog lussekatter också. Gottgott!

 
NIKON D90 + 50 mm f/1.8

1. På väg till bussen med lillebror
2. Söta Matilde i ett skåp!
3. Fina Annie.. Antagligen påpekar hon Adam, haha!
4. Söta tjejer, Lovisa, Jennie och Sofia.
5. Lilla Adamboi!

Ja, idag tog jag med kameran, för en gångs skull. Hade ingen jobbig dator att krångla runt med så det var ju bra! Dock blev det inte "mästerliga" bilder så att säga, men detta är mer vardag så. Matilde hjälpte mig på vår långa lunchrast att hitta någon bra present/julklapp till min kära pojkvän... Det är galet svårt, men jag visste nästan vad jag skulle köpa ändå, så det gick finfint! Den svåraste julklappen köpt, underbart. Sen ska jag och Dennis köpa resten nästa lördag, när han kommer hit, hoppas jag. Annars får jag tvinga honom!

Nu är det i alla fall helg, grymt skönt! Den ska bestå av att baka julgodis imorgon med la familia Lindén. Så det ska bli jättemysigt. På söndag ska jag fota en tjej och hennes bror. Ska bli bra det också hoppas jag då mitt 50 mm's AF inte vill fungera nu för tiden.. Grymt!

Ha en bra fredag! (antingen bänkade framför TV:n med Idol eller på Teknis-phäst. Fina grejer det!)

NIKON D90 + 50 mm f/1.8

Ja, igår var det mysig julmarknad här i Hillared. Självklart är det inte mycket som händer, men lilla lussetåget från 6an var ju såklart där. Jag kommer ihåg för 4 år sedan när jag stod där med ljusen i kronan. Stod i mitten, läste verser och ja, var Lucia helt enkelt. Det var en mysig tid det!

Sedan gick ju jag och Sabiha hem i mörkret för att fixa lite till tjejkvällen. De kom och gick, och till slut var det bara jag, Sofia och Sabiha kvar. Men det var mysigt det med. Fick även en himla fin present av Bella, tacktack. ♥
Puss på er tjejer, ni är så bra!

Nu ska jag fortsätta dränka mig i pluggandet tillsammans med min Aladdinask. Det är det enda som hjälper. Det mildrar sorgen lite när man behöver plugga. Och för att det är söndag. Jag dör lite inombords.
Ha en fin söndag!

Idag är det ett år sedan. Ett år sedan jag träffade en av de bästa människorna i mitt liv. Efter 4 och ett halvt år vid datorn, vid mobilen, bakom de där skärmarna var det dags att träffas, tyckte jag. Så jag bjöd honom. Varför inte liksom? Jag tänkte väl inte att han skulle komma. Speciellt inte när den lite halvslarviga skåningen inte ens hade frågat sina föräldrar när det bara var en vecka kvar. När han väl gjorde det sa de: "Vi får se", vilket i mina öron alltid menas med: "Nej, inte nu, Jennifer. Det blir inte av". Jag tog ett sista steg och bad honom kolla, dagen före den 4e december. Plötsligt, när jag gjort fred med mina föräldrar efter flera dagar av gräl skriver han det. "Jag kan komma". Efter alla tårar blir jag istället full av glädje. "Han kan komma".

Vid tio på kvällen hade han bokat biljetter. Från Eslöv till Borås. Till mig. Det var då allt började komma. Visst, jag hade inte svårt att träffa nya människor. Men att få träffa han, den person som varit så speciell för mig i så många år. En tredjedel av mitt liv. Vad skulle hända om vi inte alls passade ihop? Vi kanske inte hade något gemensamt? Men det skulle lösa sig, det visste jag.

Fredagen klockan tio i sju satt jag på Centralen i min varma jacka på en träbänk. Satt och svettades. Jag visste inte vad som skulle hända. Samtidigt som jag var så förväntansfull kunde jag inte låta bli att tänka det värsta. Om allt. Vid fem över skulle han komma. När jag gick ut i det kalla med nästan bara ben och Converse var jag fortfarande varm. Så varm. Jag skulle kolla efter en lång, brunhårig kille med blå ryggsäck.

När tåget ankom spanade jag med blicken. Överallt. Till slut kom han. Han gick där framme. När han kom till mig såg det ut som att han skulle gå förbi. Som att det inte var jag. "Dennis?", frågade jag honom. Han tog då ur hörlurarna ur öronen och gav mig en kram. Det värsta var då över, trodde jag. Han sa inget. Jag sa inget. Vad skulle vi prata om? Dessutom kunde jag nästan inte uppfatta det han sa. En mumlande skåning var väldigt svårt. Men vi försökte.

Bussresan hem var lång, väldigt lång kändes det som. Jag pratade på om hur kul min lillebror hade tyckt det var när han skulle komma. "Rasmus blev helt till sig när jag sa att du skulle komma". Han sa något skämt och det blev lättare. När vi var framme, på landet, i Norrland, som han sa var det kallt. Antagligen hade spänningen lagt sig och jag insåg kylan. Vi pratade om isbjörnar, om att det fanns det i Norrland. Då kommer vi till isbjörnsfabriken, som han säger, fortfarande. Klockrent var det ju. Jag fyllde i hans meningar, och han mina. Precis som vi visste vad vi skulle säga. Men det hade hänt många fler gånger, bakom skärmarna.

Vi såg på Idol, åt och gick sedan upp. Efter att ha kollat en film, på varsinn sida av sängen. Han med sitt huvud vid sängkanten. Jag med huvudet på andra hållet. Då pratade vi, en massvis och jag insåg att han var densamma. Detta skulle bli lugnt. Det skulle bli en bra helg.

Det blev även en bra lördag. Jag och Sabiha skulle ha vår fest. Allt skulle bli så bra. Vi gjorde i ordning allt, alla lampor, alla bord, högtalarna, musiken. Hela lokalen. Efter att ha varit stressade kom vi till slut till festen. "Tonight's gonna be a good night", hörde jag ur högtalarna. Jo, det hoppades jag på. Så efter att allt var i gång och jag var helt slut satte vi oss ner. Plötsligt låg hans arm runt mig och jag blev så där varm igen. Sen kom en av mina bästa vänner, Erik fram. Han hade han fått i sig lite för mycket så han pratade om allt och alla. Då kom frågan: "Kan jag inte få se en puss då? Ni är väl ihop?" Nej, det var vi ju förstås inte. Men visst, tänkte jag. Min blyga sida försvann totalt och jag vände mig om, för att ge honom en vanlig puss. Men han höll kvar sina läppar. Jag också.

Kvällen slutade bra och efter att fötterna gjort ont, så ont la jag mig direkt i sängen. Kläderna, sminket, allt var kvar, men jag brydde mig inte. Jag hann nästan somna innan jag kände en till kropp jämte mig. Armen runt mig. Min lillebror kom upp, men när han såg oss släkte han bara lampan, gick ner och sa "De båda ligger i sängen och sover redan". Sedan, någonstans där somnade jag.

Jag vaknade många gånger under natten, störde mig på att sminket säkert var helt utkletat, kläderna svettades, men jag försökte bara inte bry mig, för en gångs skull. Så jag la min varma hand på hans, som fortfarande var runt mig. När jag vaknade och klockan var runt 8 var händerna kvar. Jag var så varm att jag fick panik. Gick upp, tvättade av mig sminket och la mig igen. Han vaknade inte, vad jag vet. La bara tillbaka sin arm och vi sov vidare.

Det kan ha varit den bästa natten i mitt liv. Kommer ihåg den så väl. En till natt, i februari var också så bra. Vi låg och pratade, om allt i flera timmar. Ögonen var öppna, men såg ingenting när natten tog över. Det var andra gången vi träffades och vi lärde känna varandra bättre. Han frågade mig: "Vill du satsa på detta?". "Ja", sa jag och tänkte inte alls på vad som kunde hända.

Året som gått har varit både det bästa och det värsta i mitt liv. Värst har det varit för att jag allt för många gånger mått dåligt över att han inte var i närheten. Om att jag inte klarat av vissa saker och att jag bara hört alla negativa saker i min hjärna. "Det är alldeles för långt mellan oss", "Det kan förstöra allt". Men samtidigt har jag mått bra i hans närhet. Allt som hänt under ett år. Det är galet.

Nu är jag nog på botten igen. Att jag vet att han inte finns i närheten, långt långt borta gör mig galen. Kan inte få tag i honom. I natt drömde jag om honom, och mina drömmar gör mig alltid så förvirrad. Jag vill inte, vill inte mer. Kan du inte komma hit? Nu.

Tack för året, Dennis Kaspar Benjamin Stenson. Du är värd så mycket för mig. Jag älskar dig ♥

NIKON D90 + 50 mm f/1.8 + SB-600